22/10-13 Sickness

Har du någonsin saknat någon så mycket att du känner dig mentalt sjuk? Blotta tanken på alla era minnen, alla saker ni sa till varandra, som verkade hålla i en evighet, torkade ut, möglade och dog. Ändå finns det ingen annan. Du var lycklig med honom, när ni skrattade så fanns det ingenting annat och i den stunden hade du överseende med alla dumma saker han gjort. Du älskade att vakna bredvid honom, se på honom när han fortfarande sov, du insåg det inte då, hur lycklig du faktiskt var. Det är först i efterhand som du minns hur han såg på dig, hur han höll dig, hur kär han var, men du skakade bara av dig dina egna känslor, allt var ju för bra för att vara sant? En gång sårad, aldrig hel igen. Och gud vad du hatade när han inte hörde av sig, när han var sådär dryg och barnslig, men hur kunde du någonsin få fram ilskan, när du såg in i hans hasselnötsbruna ögon och all smärta du någonsin känt var som bortblåst. 

Hur blir man hel igen? Hur blir man lycklig? Hur skrattar man så man får ont i magen utan honom? Du har glömt allt. Det finns ingen morgondag, bara här och nu och kampen för att inte tappa greppet om dig själv. Jag känner inte efter längre, så finns jag? Tänker inte gråta, tänker inte skrika, tänker bara stå stilla. Här och nu, då var då. Glöm bort, stäng av, ta farväl. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0