09/01-2015 big dreams, small death

Hej bloggisen. Känner mig nere idag. Bråkade med min kära familj, har kluvna tankar och viljor och hela jag känner mig delad. Vill egentligen bara gråta och skrika som ett litet barn, medans den vuxna ally vill stå på egna ben och inte känna sig skräckslagen inför tanken att fylla 20, kanske flytta, kanske jobba, kanske inte göra något alls. 

Jag vill bara så mycket hela tiden, och jag har sjukt höga krav på mig själv. Tror inte det är sunt för 5 öre. NÄE nu är det jag som tar det lugnt, jag ska vara stolt över mig själv. Har under hösten tagit körkort, sökt massa jobb och lyckats få ett jätte bra jobb där jag har superhärliga kollegor som stöttar mig. 

Jag tror vi människor fokuserar så mycket på att vara lyckliga, och att andra ska uppfatta oss som lyckade, att vi glömmer bort själva innebörden. Hur känns det egentligen att vara glad? Jag vet att jag är glad, när jag vaknar sida vid sida med någon jag tycker om, vare sig om det är en kompis eller en kärlek. Jag vet att välförtjänta sovmorgnar gör mig lycklig, precis som en god frukost, delat med min familj gör mig lycklig. Att se min mamma glad, det gör mig glad

All hets om jobb, plugg, resor hit och dit. Visst det kanske gör oss lyckliga utåt. Men ja, jag känner mig sällan riktigt glad nu för tiden, och det gör mig rädd. Rädd för att det kanske smittar av sig på min omgivning. Måste lyssna inåt. Lyssna på hjärtat och själen, i första hand. Allt kommer lösa sig. Allt kommer falla på plats.

Förlåt för ett ganska flummigt inlägg. Behöver skriva ut mina känslor bara, så har jag alltid fungerat. Kram på er ♡ 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0